tisdag 6 maj 2014

Födda ur stjärnstoff, ljuset berättar vår historia.

BLI EN STJÄRNA redan idag.


Hej, hur mår ni idag? Hoppas bra! Om inte så kommer här lite tips och trix för hur man kan tänka.

En av Akademiens specialitéer är att tänka. Det har gjort oss väldigt smarta men också väldigt känsliga. Ni kanske hört talas om "det känsliga geniet". Ja, det är vi. Nedgångarna är helt enkelt en konsekvens av alla upp- och framgångar. Efter solsken kommer regn och i de stormande känslo- och tankesjöar som är våra hjärnor så är det viktigt att det finns något att hålla fast vid. Det kan vara ett ordspråk eller en tvättid eller en cigg, en blomma eller en princip.
En princip som Akademien alltid håller fast vid är att vi är stjärnor. En dag kommer vi alla vara stjärnstoff så varför vänta? Bli en stjärna redan idag. Även om vi skulle ligga på havets botten och skrika och hyperventilera i panik och inte ens har nån publik så skulle vi veta att vi är stjärnor fast kanske bara på fel plats vid fel tid.

Födda ur stjärnstoff, ljuset berättar vår historia.


En dag är allting borta, bloggar och böcker, du och jag och andra, våra relationer och orden. En dag är planeten Jorden inte ens ett minne blott. Skogarna vi vandrade genom, floderna vi såg på tv, vad som än fick hjärtat att slå eller tveka - allt kommer vara borta. Vi andas inte länge till. Barndomens somrar, det kommer vara som om de aldrig fanns. Den totala förintelsen är nära. Döden kommer.  Tills dess, vad gör vi? Vi somnar trasiga varje natt och vaknar lika trasiga. Ja, det är vad människorna gör. Våra atomer må en dag snudda vid stjärnorna men vad har vi för glädje av det när våra hjärnor är brända. Vi måste använda våra hjärnor nu! Vi måste vara klipska! Svenska Akademien vill uppmunta till krig på jorden med orden som vapen.
Vi måste skapa.
För konsten och litteraturen får fysikens lagar att bryta ihop och då släpps vi ur den bekväma buren, vi springer fria mot en okänd horisont. Vi blir uppseendeväckande, upptäcktsresande i livet. Vi känner ingen slutdestination utan en väg som går längs en urålderlig räls och blott när vi vandrar där kan vi skimra ikapp med solen.

Konstens största fiender är skam och ibland kärlek. Varför skulle konstens största fiende vara kärlek, det låter ju inte klokt? Jo, för att i kärlek måste man vara respektfull och kärleken kan också få en att skämmas och i konsten får man varken känna skam eller respekt utan det är 100% hänsynslöshet som gäller.

Vissa lär sig bäst genom siffror så här kommer lite siffror att förhålla sig till.
Vara en stjärna till 100%, vara hänsynslös till 100%, känna 0% skam och 10% kärlek.

Vissa lär sig bäst genom poesi så här kommer en sådan mening.
Våra hjärtan är öppna och de blöder eftersom de brustit.


Ibland känner man sig som dränkt av varet från mänsklighetens krigsskador eller som fastkedjad vid tusentals gravar. Det är faktiskt inte roligt längre. Vi i Akademien är inte skapta för lögner, fasader och spel även om vi vet att uppskatta en liten intrig eller ett litet drama då och då.
Ibland känner man sig som kvävd av en gas som stiger ur den feges tanke.
Det är då vi griper efter en dikt eller en blomma som förändrar allt.

Vi i Svenska Akademien tycker om att förändra allt.
Svenska Akademien sitter på makten.

Så, vad kan Akademien göra för dig? 
Jo, vi delar ut ett starta-eget-bidrag till alla som vill starta en revolution.
Att vara den ledstjärna vi själva hade velat ha när vi började med poesi, det är för oss viktigt.

Vad kostar det att bli en stjärna?
Det vet vi inte, men vi hoppas ni är beredda att betala det priset.


Varje dag börjar vi om. Vi vet inga gränser, och ser vi ändå en gräns så beträder vi den. Vi vill aldrig bli hela eftersom vi dygnet runt behöver ha tillgång till de platser som är fula. Vi måste förmedla vad som händer där.
I våra själars djup ekar mänsklighetens historia, och mellan våra skrivna rader slumrar förmödrars hårda, mjuka, blomstrande litteratur. Vi vet att våra själars sanning är helig och när allt kommer omkring är detta det enda vi behöver minnas när vi känner oss nere. Vi måste fortsätta producera! Om inte annat för att vi har hela landets unga litteraturliv i hälarna och framför våra fötter och i våra händer. Vi drar ett stort lass, likt Jesus är vi ljuset i mångas liv och faller vi så faller allt och det kan vi inte ha på vårt samvete.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar