Inte en organisation

Om ni trodde att Svenska Akademien var en organisation så trodde ni fel. Vi är nämligen en Gemenskap!!

I boken Det stundande upproret av Den osynliga kommittén beskrivs Gemenskaper på detta sätt:

Gemenskaper skapas när människor finner varandra, när de fungerar ihop och bestämmer sig för en gemensam väg. Gemenskapen är kanske det som bestäms just i det ögonblick då vi normalt skulle skiljas åt. Det är glädjen i ett möte som överlever sitt förväntade slut. Det är det som får oss att säga ”vi” och gör just det till en händelse. /..../ Gemenskaper kommer att tränga undan samhällets institutioner: familjen, skolan, facket, sportklubben osv. /..../ Gemenskaper som inte definierar sig själva – som kollektiv brukar göra – efter vad som finns innanför och utanför dem, utan från tätheten i sammanlänkningarna i dess kärna. Inte genom ett medlemskap utan genom den anda som gör dem levande

En Gemenskap bildas så fort folk befrias från sina individuella tvångströjor och beslutar sig för att förlita sig bara på varandra och mäta sin styrka mot verkligheten. /..../ Varje Gemenskap strävar efter att vara sin egen grund. Den försöker att upplösa frågan om behov. Gemenskapen försöker att bryta allt ekonomiskt beroende och allt politiskt underkuvande; den degenererar till en miljö i det ögonblick den förlorar kontakt med de sanningar som den grundats på.

Genom gemenskapen gör svenska akademien uppror mot allt. Vi vägrar att förlita oss på minglande och kontaktnät. Vi vägrar att anpassa oss till organisationer och institutioners förväntningar på oss. Vi vägrar att sugas in i ett arkiveringssystem som kväver oss.

Aldrig ska Svenska Akademien falla så länge våra sanningar är i kontakt med verkligheten! Aldrig ska lågan slockna och efterlikna politiken! Vi bygger vårt skapande på kärlek, sorg och spontanitet, aldrig på rutiner, dagordningar, demokrati eller redovisning. Vi är konsten och vi lever den varje sekund.

Svenska Akademien är ett överlevnadsprojekt och en gudomlig förening. Vi har fått utstå många prövningar tillsammans, men varje gång har vi kommit ut starkare för att vår tanke är i kontakt med kosmos och för att våra idéer är större än all världslig materia. Tidsåldrar kan komma och gå, arter kan dö ut, samhällen kan gå under, men så länge Akademien är sann mot sitt kall så kommer den att bestå!