(Konstnären är en maskin
för att producera uttryck)
I’m a victim of
this song, I was looking for a heart of gold
När vi inte vet vad som är verkligt det är då vi går till havet. Inte
det inre havet något sådant har vi inte utan vi går till det riktiga havet,
det som ligger vid kusten, för det splittras mot våra lungor när det faller.
Fyllt av mörker och tystnad.
Det slår och slår mot våra kroppar och stränder och det
sköljer bort kärleken från våra händer.
Det sträcker sig så långt vilket stärker vårt hopp
om att det ska finnas andra länder.
Vi vill att det ska finnas en värld av döda som vill leva,
som vill ha kroppar.
(orden är som våra kroppar)
För inte ens vi i Akademien vet om konsten är verklig. Vi
ber varje dag för att den ska vara det, vi lever som om den var det, och då
blir den det. För det som man lever mitt i det kan inte låta bli att finnas till.
Vi sörjer alltid, för att vi inte kan be om något.
Inte någon om något.
Vi tror att Gud skulle vara god om Gud fanns.
Vi skulle be, om största möjliga kärlek och tystnad.
Men vi kan inte be om något.
Ändå ber vi jämt, vi offrar våra dagar till detta.
"Allting i mig som inte är offer, blir konvention, dött
allmängods"
Vi vet ingenting, men har gjort ett val.
Vi tror oss leva i godhet vi går till havet vi bär
på en frihet en frihet täckt av blod och sand, vi ber en bön om att drömmen
ska vara sann.
Om det fanns gemenskap då skulle inte lidande
finnas.
Vi vill till ett annat land!
Vi drar
Till USA
Vi har ett mål i livet: oss ska det inte vara svårt
att trösta.
När vi blickar mot horisonten så tröstas vi.
När vi vandrar på klippor som leder djupare in i
oss själva,
därmed djupare in i varandra.
När våra tankar blir ett med luften, då lever vi
det liv vi var avsedda att leva
Och då tröstas vi
Gemenskap: att ropa på hjälp på ett språk som andra
förstår
(There’s no
such thing as an identity)
Att skriva, det är att rädda den värld (som gått
förlorad)
Att skriva är att hitta på
Rasera det som byggts upp och skapa något helt nytt
Det destruktiva i detta: att de kommer att förgöra
allt
HITTA PÅ
Förnimma världen så som man förnimmer ett spöke
Och sedan älska den som vore det ett arbete
De kommer att arbeta, de kommer att arbeta på
mekaniskt och utan hjärta ibland
Sedan kommer de att få ett hjärta, och då börja med
det verkliga arbetet, att Skriva
Att pressa sina händer mot papperet, att Äntligen
SKRIVA
Bli en kraft
Träda ut i världen
Skapa verkligheten
Att tränga in i den så som den trängt in i
dem
Att hämnas
Att andas!
Att äntligen kunna andas i den här världen!
I trädgården är det ljust
I trädgården där det just regnat
-
Det är sådant vi drömmer om
I mina drömmar uppenbarar sig blöta rosor,
Jag drömmer att regnet har fallit hela natten
Och att jag står där.
En död plockar isär en ros och ger mig bladen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar