Kvävande
hetta. Persikosaft över huden. Kropparna som är oåtkomliga.
Himmelen är en skoningslös hinna. Ingen svalka, ingen utväg.
Ingenting går
att ta tillbaka. Huden som jag minns mot min men som nu är förbjuden
att vara där. Av hänsyn. Tanken på berg med iskalla vattendrag.
Alla kroppar vi möter som vi inte kan besvara.
Jag sa: det
är underligt att åka bil tillsammans. Att aldrig se varandra i
ögonen.
Det fanns en
sorg som inte gick att lindra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar