måndag 11 augusti 2014

Vilken nystartskänsla!

Puh. I går var det måndag och en ny arbetsvecka började. Och nu märks det verkligen att hösten börjar närma sig. Löven faller och det börjar bli lite burrigt! Eller nej, löven faller inte men det har börjat bli lite burrigt. Men vilket nystartskänsla hösten ändå innebär! Många av våra "vänner i konsten" börjar komma tillbaka från semestern, och folkets längtan efter stor konst börjar också öka efter några veckors ledighet. Så ja, för oss blir det bråda dagar. Det är ju inte bara vårt skrivande arbete som tar tid, utan också människorna runtomkring. Det är fortfarande många som vill ha autograf.

Och på det då alla texter som behöver skrivas, otaliga möten och massor av pappersarbete. Det blir ju en del kaffedrickande om dagarna för att hålla sinnena på topp. Vilket kaffe gillar ni bäst? Vi tycker det ska vara ekologiskt för vi ärver inte bara jorden från våra föräldrar utan lånar den av våra barn.

Vi ger oss in i konsten med huvudet före! Men vi försöker undvika att gå in i väggen då, haha. Ärligt talat, Akademien jobbar hela tiden parallellt med olika projekt, men vi försöker att inte stressa ihjäl oss. Vi tar ett glas campari när andan faller på eller ett glas champagne. Vi går ut i trädgården och sätter oss.

Vi säger förlåt till våra musor för att vi inte kan ge något arvode och för att vi utnyttjar dem. Vi säger förlåt till våra fans ute i landet för att våran sommarturné inte blev av, vi tog istället en tripp i psyket och det var lika roligt för oss men inte för er förstås. Vi har haft absoluta ögonblick av klarhet. Sedan absoluta ögonblick av dimma. Sedan absoluta ögonblick av klarhet åter. Glöm inte att ibland skiner solen och ibland regnar det. Det är årstidernas växlingar och det är inget fel med det. Den tiden då solen skiner hela tiden då ska man börja bli orolig. Man har ju varit lite orolig i sommar och sedan skedde en skogsbrand. Drömde vi inte om en skogsbrand? Var det en sanndröm! Ja, inte förvånar det oss att vi drömmer sanndrömmar, vi som är synska. Våran kompis pappa var med och evakuerade några hästar från skogsbranden förresten. Bra jobbat!
Men i era hjärnor kan inga hästar evakueras utan de springer fritt. Era tankar rusar iväg som vilda hästar över bergen, känns det inte så om dagarna. Och dagarna springer också ifrån och blir till år. Ungdomen är en gåva, en sådan upplevelsepresent. Med utgångsdatum. Det var den Gud gav oss för att vi redan hade allt annat. Hade du hellre fått ett presentkort? Jaja ja, men Gud delar inte ut några presentkort! Vi får inte välja vad vi vill från livets smörgåsbord! Men ungdomen får vi. Kom bara ihåg att utnyttja den i tid! Ungdomen går ner som solen bakom bergen och färgar allting rött under tiden. Sedan blir det mörkt och hundar springer fram och nosar på några benbitar - livets spillror.


















Vad skulle du ha valt från livets smörgårdbord.... om du hade fått? Kanske lite kalvsylta?


Till er som skriver till oss och berättar hur vi tröstat er när livet varit som svartast: ja vad ska vi säga! Det känns fantastiskt att kunna hjälpa till så! Och rädda liv! Självdestruktiviteten i landet ökar (människornas sår är så mycket djupare än vi någonsin kunnat tro) och man tycker ju att läkaren borde ordinera ut lite kamp och respekt till folket. Men istället får vi sköta den biten, vi i Svenska Akademien! Men det gör vi så gärna! Är man född till geni ska man geni förbli! (det är vårt motto)

/Anna och Mathilda, ledamöter av Svenska Akademien

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar