Inte okej och sånt här ska inte behöva hända!

Nej fy! Just när vi publicerat ett inlägg om att vi inte vill bli störda så blir vi just det. Imorse sov Akademien, vi drömde om konstverk och kyssar. Men väcktes av en skärande signal. På telefonen stod det "Hemligt nummer". Vi tryckte såklart bort samtalet så snabbt som möjligt men sånt där sätter sig verkligen i kroppen. Resten av dagen går man omkring med rädsla. För hur lågt kan människor sjunka? Varför vill man prata med oss på morgonen? Varför vill man prata med oss överhuvudtaget? Eller ja det är ju självklart. Men vi har faktiskt en mejladress. kampochrespekt@gmail.com. Dock så har vi inte gått in på den på ett tag för vi har glömt bort lösenordet. Lösenord är för losers! Oj, nu blev vi tramsiga. Men vi är faktiskt uppröra och kan inte hålla oss i skinnet idag. För idag har framgångens pris blivit extra tydligt, eller de senaste dagarna har det det. Det här med att människor inte har några gränser. Bara för att man är känd så tror människor att man är "allmängods". Fy farao! Det är inte okej!

Vi hoppas att vi inte ska behöva skriva ett sånt här tråkigt inlägg igen!

Lite privatliv kan man väl få

Igår när vi skulle på ett möte så hände en lite pinsam situation som vi måste rapportera om. Vanligtvis när vi åker ut på officiella uppdrag så brukar vi ha på oss helt vanliga kläder och till exempel åka tåg för att inte väcka för mycket uppståndelse. Det är ju jobbigt när alla kommer fram och vill ta bilder osv. Men just igår så hade vi varit lite oaktsamma med vår sekretess, så när vi kom fram så visade det sig att röda mattan hade lagts ut för oss! Överallt var det människor i balkläder som hurrade och åt västerbottenpaj. Vi blev väl kanske lite rörda men mest bekymrade såklart för vi gillar inte för mycket uppståndelse.

I sådana situationer är det viktigt att hålla huvudet kallt. Så fort vi fick se all uppståndelse så tog vi fram våra förgyllda pistoler och drog på oss rånarluvorna. Sen smög vi oss långsamt i buskaget runt den stora byggnaden och fram till bakgården. Vi fick många kvistar på kläderna och skrapade upp våra armbågar, men det var det värt! Lite privatliv ska väl även vi ha rätt till.

Vi förstår såklart att alla de finklädda människorna som stod och väntade på oss blev besvikna när de inte fick se en skymt av sina idoler, men man kan faktiskt inte vara alla till lags. Dessutom har vi ju ett viktigt jobb att sköta.

När vi kom in i byggnaden så säkrade vi rummen. I ett av dem stod en vilsen herre och kopierade några protokoll eller likn. men då viftade vi bara lite med våra guldpistoler så att han sprang iväg. Han såg både rädd och glad ut faktiskt. Var väl glad att få en skymt av oss.

Jaja hur som helst så kom vi bara fem minuter för sent till mötet, och en liten bit västerbottenpaj hann vi få ner också!

Tack till oss själva för en väl genomförd smitning!

Puss och förlåt till alla fans