Vilken nystartskänsla!

Puh. I går var det måndag och en ny arbetsvecka började. Och nu märks det verkligen att hösten börjar närma sig. Löven faller och det börjar bli lite burrigt! Eller nej, löven faller inte men det har börjat bli lite burrigt. Men vilket nystartskänsla hösten ändå innebär! Många av våra "vänner i konsten" börjar komma tillbaka från semestern, och folkets längtan efter stor konst börjar också öka efter några veckors ledighet. Så ja, för oss blir det bråda dagar. Det är ju inte bara vårt skrivande arbete som tar tid, utan också människorna runtomkring. Det är fortfarande många som vill ha autograf.

Och på det då alla texter som behöver skrivas, otaliga möten och massor av pappersarbete. Det blir ju en del kaffedrickande om dagarna för att hålla sinnena på topp. Vilket kaffe gillar ni bäst? Vi tycker det ska vara ekologiskt för vi ärver inte bara jorden från våra föräldrar utan lånar den av våra barn.

Vi ger oss in i konsten med huvudet före! Men vi försöker undvika att gå in i väggen då, haha. Ärligt talat, Akademien jobbar hela tiden parallellt med olika projekt, men vi försöker att inte stressa ihjäl oss. Vi tar ett glas campari när andan faller på eller ett glas champagne. Vi går ut i trädgården och sätter oss.

Vi säger förlåt till våra musor för att vi inte kan ge något arvode och för att vi utnyttjar dem. Vi säger förlåt till våra fans ute i landet för att våran sommarturné inte blev av, vi tog istället en tripp i psyket och det var lika roligt för oss men inte för er förstås. Vi har haft absoluta ögonblick av klarhet. Sedan absoluta ögonblick av dimma. Sedan absoluta ögonblick av klarhet åter. Glöm inte att ibland skiner solen och ibland regnar det. Det är årstidernas växlingar och det är inget fel med det. Den tiden då solen skiner hela tiden då ska man börja bli orolig. Man har ju varit lite orolig i sommar och sedan skedde en skogsbrand. Drömde vi inte om en skogsbrand? Var det en sanndröm! Ja, inte förvånar det oss att vi drömmer sanndrömmar, vi som är synska. Våran kompis pappa var med och evakuerade några hästar från skogsbranden förresten. Bra jobbat!
Men i era hjärnor kan inga hästar evakueras utan de springer fritt. Era tankar rusar iväg som vilda hästar över bergen, känns det inte så om dagarna. Och dagarna springer också ifrån och blir till år. Ungdomen är en gåva, en sådan upplevelsepresent. Med utgångsdatum. Det var den Gud gav oss för att vi redan hade allt annat. Hade du hellre fått ett presentkort? Jaja ja, men Gud delar inte ut några presentkort! Vi får inte välja vad vi vill från livets smörgåsbord! Men ungdomen får vi. Kom bara ihåg att utnyttja den i tid! Ungdomen går ner som solen bakom bergen och färgar allting rött under tiden. Sedan blir det mörkt och hundar springer fram och nosar på några benbitar - livets spillror.

Vad skulle du ha valt från livets smörgårdbord.... om du hade fått? Kanske lite kalvsylta?


Till er som skriver till oss och berättar hur vi tröstat er när livet varit som svartast: ja vad ska vi säga! Det känns fantastiskt att kunna hjälpa till så! Och rädda liv! Självdestruktiviteten i landet ökar (människornas sår är så mycket djupare än vi någonsin kunnat tro) och man tycker ju att läkaren borde ordinera ut lite kamp och respekt till folket. Men istället får vi sköta den biten, vi i Svenska Akademien! Men det gör vi så gärna! Är man född till geni ska man geni förbli! (det är vårt motto)

/Anna och Mathilda, ledamöter av Svenska Akademien

Såhär gick det på SEANSEN

Svenska Akademien har haft en mycket svår dag i dag, och därför kommer detta inlägg såhär sent på kvällen. Eftermiddagen har varit full av illamående, våndor och förvirring. I går hade vi ju vår stora seans, och eftersom vi hamnade i en sådan djup trans så har det tagit hela dagen och kvällen att bli sig själv igen! Men nu börjar vi väl äntligen komma tillbaka till "den vanliga världen", även om vissa kroppsdelar fortfarande känns lite bortdomnade.

Vi förstår att ni alla är mycket spända över att få höra om våra uppenbarelser och insikter under seansen och vi ska därför dela med oss lite av vad som hände.

För att andarna skulle våga sig fram så hade vi gjort en riktigt bra möblering i ett av våra kontor. Vi hade sammetstyger, torkade blomblad, varsitt glas campari, några heliga föremål från olika religioner, en Bibel, ett läppstift och en mörk parfym. Vi hade också tänt levande ljus i hela rummet och släckt lamporna. På kropparna hade vi skrynkliga lakan och speciella huvudbonader. Stämningen var mycket mystisk och "läskig". Som grädde på moset så lyssnade vi också på soundtracket till Ringaren i Notre Dame eftersom det ger en känsla av förfluten tid (och det gillar andar).

Så nu var det dags för själva seansen att börja. Vi måste erkänna att vi, trots att vi är så kloka och erfarna, kände oss lite rädda och förvirrade i början. Vi är ju ändå mest vana vid att handskas med världsliga saker som ord och människor! I alla fall så inledde vi seansen med att bilda en "kraftcirkel". Det gick till så att vi tog varandras händer samtidigt som vi nynnade på den bokstav som kom upp i våra hjärnor. Under tiden som vi gjorde detta så kände vi en stark andlig närvaro i rummet! Vi insåg att vår kraftcirkel hade lyckats och vi kände oss nu helt lugna, som om vi hade nått en annan nivå av tänkande.

Än hade inga andar visat sig för oss, utan det som i stället hände var att krafterna verkade röra sig i våra egna kroppar och vi började skriva frenetiskt i våra anteckningsblock! Vi hade uppnåt ett tillstånd av trans! Båda har vi en del minnesluckor från denna stund men som bevis för att det verkligen hände så har vi texterna som kom ut ur våra händer. Här kommer ett litet smakprov:

Det är klibbigt i luften men var är de mörka vätskorna? Detta ska vi ägna oss åt: åkallan, frågor kontakt. När som helst och var som helst. När som helst och var som helst. När som helst och var som helst. Vätskorna är röda. Det blir så hett på dagen att vem som helst kan dö. Katter gömmer sig i rummen. Var skulle du vara helst. Vilket ciggmärke är rätt. Rätt i tiden och i livet. Detta ska vi ägna oss åt: poesi och livets gåtor. Vad kan detta skrivandet säga mig. Förskjutningar, dissonanser. Vad kan det säga mig. Vad kan du säga mig. När ska du säga mig. Allt. Och så månen med sitt ondskefulla leende. Det är allt. Häxor över slätterna. När som helst och var som helst. När som helst och var som helst. Hur mycket kaptial. Hur mycket själsligt kapital. Det som händer i natt är att allt vi sagt löser upp sig. Lyssnerskan. Det skulle jag kalla mig. Det som händer är att kropparna tar över. Lyssnerskan.

Som ni ser så var det storartat. Jaja, hur som helst så fanns det ändå något som kanske var den allra viktigaste händelsen under transen, och det var att De Tre Mystiska Frågorna uppenbarade sig för oss. De kom till oss samtidigt i brinnande skrift genom luften, och de löd såhär:


1) Hur ska man kunna leva älska och skriva på samma gång?

2) Hur ser framtiden ut?
     a. vår personliga framtid
     b. litteraturens framtid
     c. världens framtid

3) Var är de mörka vätskorna?



Nu hade vi bara kvar att försöka få reda på De Tre Mystiska Frågorna, och för att göra det så var vi tvungna att åkalla någon död författare. Vi hade många att välja mellan eftersom det finns en hel hög. Men till slut så valde vi ändå den som vi trodde hade störst visdom om livets sorger och lyckor och det blev Marguerite Duras.

För att åkalla Marguerite så bildade vi återigen kraftcirkeln. Denna gång kände vi ett ljus strömma igenom våra leder och vi kände ett drag från det öppna fönstret. Vi var mycket rädda och förväntansfulla.

Plötsligt hörde vi en röst som sa: HAHAHAHAHAHA!!!!

Det var Marguerite som skrattade sitt dödsskratt!!!!! VI HADE LYCKATS!

Hon såg mycket trött ut och hon hade hela kroppen insvept i en lyxig sjal. Hennes röst var skrovlig så vi frågade om hon ville ha en campari och det ville hon. När vi gav henne den, så såg vi att vi kunde följa vätskan ner i hennes mage för hon var genomskinlig! Det var helt otroligt. Hur som helst så ställde vi den första frågan till henne och då började hon genast läsa upp dessa meningar ur en av sina böcker.


   - Jag älskar dig så, säger jag. Vad ska vi göra?
     Hon säger att hon vet. Hon vet inte.
     Tåget går allt långsammare genom det soldränkta landskapet. Det ljusnar vid horisonten. Vi skall anlända till en trakt där allt badar i ljus vid en viss tidpunkt, det blir vid tolvtiden, då stränderna töms.


Efter detta minns ingen av oss något mer. Vi vaknade nästa dag med pannorna baddade och rosenbladen spridda för vinden. Men vi visste att vi hade varit med om något omvälvande.

Drömmarna i Tarquinia

Drömmarna nu är skarpa och vilda, jag har feber mitt i en kokande stad. Dagarna och nätterna flyter ihop. Allt jag kan göra är att ligga ned, läsa, vänta.

Jag har lånat De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras av en vän. Vissa rader är markerade med orange överstrykningspenna. De måste vara mycket betydelsefulla.

”...eller också sov hon som en fluga, på ytan av sin sorg, i den fräna brandlukten, mitt bland det svarta stensplittret efter explosionen.”

Att inte vara ensam med boken är en liten hemlig lycka. Jag äger ingenting - inte förståelsen, inte sorgerna, inte texten som glöder mot huden.

Det är så hett att minsta rörelse måste övervägas. Kaffet bryggs redan på kvällen så att det ska svalna till morgonen. Man duschar genom att hälla kannor med kallvatten över sig i trädgården. Allt vibrerar. Orden är mycket farliga.

På den italienska semesterorten vid Adriatiska havet finns Sara och Jacques, deras barn, deras barnflicka och deras vänner Diana, Ludi, Gina. Och så den nye mannen med motorbåten. De vaknar sent på förmiddagen, badar, ta siesta, dricker Campari, äter middag, spelar boule. Hotellet serverar samma stekta fisk med buljong kväll efter kväll. Umgänget är älskvärt, klibbigt, utmattande, livsfarligt. Man beställer fler drinkar. Om några dagar kanske det blir en tur med båten.

Jag läser alltid för snabbt när jag läser Marguerite Duras, slukar raderna som om jag inte stod ut med tiden det tar emellan dem. Efteråt får jag lust att skriva.

Vad handlar samtalen i boken om? Ingenting särskilt, kanske om värmen, om barnflickans uppförande. Men inuti dem rör sig stora, tysta krig.

En minröjare har sprängts i bitar lite utanför byn. Hans föräldrar sitter på berget med de ihopsamlade kvarlevorna i en låda och vägrar skriva under dödsattesten. Sällskapet besöker dem minst en gång varje dag. En bit bort har en skogsbrand börjat sprida sig. Väntan på regnet är olidlig. En romans påbörjas mellan Sara och den nye mannen, mitt framför ögonen på Saras make Jacques.

Boken är ett fängelse. I allt som uttalas finns en längtan efter flykt - vila, vändning, befrielse. Människorna skapar vackra fängelsemekaniker åt varandra, förgyllda och invecklade lås som sluter sig i etapper.

Vilken människas kärlek är värld fängelset den skapar?

Jag tänker på döden inombords. Tristessen, vanan, repetitionen. Men också på den protest som finns i sysslolösheten, väntan. Vilka utvägar vi har från det liv som fängslar oss. Begär, sorg, semester, trötthet, hopp. Skogsbranden som närmar sig.

Jag börjar friskna till. I morgon ska jag kanske köpa en flaska Campari, krossa isen med en kökshandduk, sätta mig i fönstret och vänta på regnet. Allt går att iscensätta. Kan inte leva utan det allra farligaste.

För att bryta upp krävs allt mod i livet. Om man låter bli krävs man på sitt liv.

50% av sommaren har gått, Svenska Akademien summerar:

Mathilda:

Jag börjar friskna till. I morgon ska jag kanske köpa en flaska Campari, krossa isen med en kökshandduk, sätta mig i fönstret och vänta på regnet. Allt går att iscensätta. Kan inte leva utan iscensättningarna.

Anna:

Sommaren är såhär: folk åker iväg, det blir hett, man kan knappt andas, man blir sjuk, man blir fattig.

Min hud bränns mina lungor bränns. Jag kommer att få cancer. Den kommer att drabba mig. Min kropp kommer inte längre att vara oskuldsfull.

Man fantiserar om hösten då regnet kommer falla. Man fantiserar om hösten och vad som kommer hända då.

Mathilda:

För att bryta upp krävs allt mod i livet. För att låta bli krävs vi på våra liv.

Anna:

En mening du gett mig:

Men ska det verkligen vara enkelt?

Mathilda:

Vi märker våra kroppar med kännetecken, vi låter lungorna sotas - det är för att vi måste leva ut den skuld vi känner. Vi ska flyta ut som vattenfärger och bli oöverskådliga. Böckerna är ointressanta. Jag vill skriva om oss, sommaren och om mellanrummen.

Anna:

Idag tvättade jag mina vita kläder. Jag brukar annars inte färgsortera men sen var det nån som sa att kläderna blir förstörda om man inte gör det.

Mathilda:

Sedan tvättar vi vår vittvätt, tvättar och tvättar. Jag kan inte längre hålla mig till vad som är passande, alla färger flyter ut i mina fingrar. Vilka tider ska komma, vad har vi att vänta, vilka hav ska skölja bort våra minnen. Jag vet inte.

Anna:

Att sova på ytan av sin sorg. Att sova fast man inte kan sova.

Vad är på grund av ens stjärntecken och vad är på grund av ens diagnoser.

Mathilda:

Den här raden:

och världen är ett vitt bageri,

drömmarna nu är skarpa och vilda, jag har feber mitt i en kokande stad.

Anna:

Man drömmer drömmar, mardrömmar, mörka drömmar, feberdrömmar. Man drömmer att man är i skogen, man drömmer att rådjur dränks i hinkar eller flyr över skogen, trädtopparna som brinner, vingarna brinner. Vingarna brinner men slocknar av vinden som viner när vingarna slår

och slår

mot ytan;

Himlen eller havets

Mathilda:

Ska jag någon gång fråga en människa: vill du leva ditt liv med mig?

Anna:

Idag tvättade jag mina vita kläder.

Mathilda:

När du säger detta:

En mening du gett mig

Så skulle jag kunna gråta. Vet inte varför.

Anna:

En gång när jag var sexton satt jag på en gunga och grät och grät och då gick min kompis pappa förbi och han tyckte nog det var konstigt att jag grät

Fast det är ju inte så konstigt att man gråter.

Håll er till tåls

Vi ber om ursäkt för att bloggen inte uppdaterats lika ofta som vanligt. Akademien har mycket att stå i eftersom vi ju planerar vår stora sommarturné och diverse andra "evenemang". Och så har vi ju dessutom allt vanligt arbete som måste utföras! Håll er till tåls kära ni!

Stor sommarturné

Snart är det dags för Svenska Akademien att åka på vår stora sommarturné genom Sverige. Håll utkik efter datum!

En sommarhymn i Akademiens smak

Akademien får ibland frågor om beställningsverk. Har vi tid och lust så antar vi uppdraget. Det innebär att verket kanske inte har högsta konstnärliga kvalité men förhoppningsvis kommer beröra några hjärtan eller komma till användning på andra sätt. För en tid sedan fick vi en beställning till en skolavslutning så det var ju lite roligt. Då fick vi tänka efter hur det egentligen känns när det blir sommarlov. Resultatet blev en liten sommarpsalm. Idag på Midsommarafton väljer vi att publicera den för den funkar även som snapsvisa eller att dansa vals till. Glad Midsommar på er!

Hymn till sommaren / Sommarhymn 

Bålgeting landar på

Liljor fäster sig på

- Huden täcks

I värmen slutar allting andas

Sanden blåser upp i sköna vågor mot min själ

- ta den med!

Sprid mig så som du sprider dig, sand!

Himlens brinnande ungdom,

dess eviga lust

Gör mig sådan också

Berget i fjärran så stumt där det ligger

Gör min ångest också så stum!

Mannen så skön i sin skrud

med iskaffe i händerna

Med gyllene, mjuka ögon lekfullt skrattande

Hans hud är brun

det glimrar och gnistrar

som stjärnor i vinterns djupaste svarta dvala

Men den här dagen en tavla

Den här dagen en sång

Lukten träd, av salt, av sand, av -

tång

klorofyll, smak

mark

Nu står rosor uti hagen och niger!

Blodet det rusar i människokroppen som vildhästar!

Champagnen den sprider sig till hjärtat, som bultar, bultar!

Och mannens tal en våldsam vind

fast munnen en ödemark, ett ödehus

En plats för mord

att kväva varje ord

En drunkningsolycka

en total lycka!

Blod i mängder i mina händer

Förruttnelsen är nära, förruttnelsen är här!

Mitt hjärta ruttnar i den här värmen! Vi har en fest för det!

Hit med blod, svett, tårar och champagne! Allting i mängder!

Nu:

En hare rör sig över berget

Närmre närmre!

Liv, kom närmre! En dag släcks solen!

En ungs mans skratt, kom närmre!

Sommaren är här, sommaren är nu...

Ja, solen släcks...

medan jag för mig själv i gläntan leker

att sommarens vind är en evighet

Att den är rikedom!

Grattis Elin!

Inatt när portarna skulle slås igen på vår vernissage så tog vi beslutet att auktionera ut konstverket. Det var med blandade känslor, som när man uppfostrat en fågelunge och ska släppa ut den i världen. 

Konstverket gick för 100 kronor och vinnaren hette Elin. Grattis Elin! Glöm inte att förvara tavlan i ett rum med låg fuktighet och gärna att den ska vara vänd mot öst. 

TACK TILL ER ANDRA SOM VAR MED I BUDGIVNINGEN.

Fest för tavla

Wow, vad mycket kärlek det finns i världen! Ända sedan i torsdags har Svenska Akademien haft vernissage för sin tavla på Moriska Paviljonen i Malmö, och det har varit mer än lyckat! Visst hade vi räknat med att det skulle komma en hel del folk men att det skulle bli en såhär stor folkfest visste vi inte. Ni är verkligen de snyggaste, trevligaste och coolaste fansen!

Här är det lilla underverket, den sitter i trappan på vägen till toaletterna. Hängningen av ett konstverk är väldigt viktig och detta kan arrangörerna bli bättre på. Men vi är väldigt glada för allt ändå, mottagandet av tavlan har varit fantastiskt.

Det dansades och skålades och skrattades i varenda hörn.

TACK TILL ER SOM KOMMIT PÅ VÅR VERNISSAGE OCH FIRAT OSS OCH KONSTEN! Ni är bäst!
Ikväll fortsätter festen!



Var du en av dem som inte fick någon inbjudan till Svenska Akademiens vernissage? Kom ihåg att den bästa festen är livet självt och att vår webbsida är öppen dygnet runt!

Lite privatliv kan man väl få

Igår när vi skulle på ett möte så hände en lite pinsam situation som vi måste rapportera om. Vanligtvis när vi åker ut på officiella uppdrag så brukar vi ha på oss helt vanliga kläder och till exempel åka tåg för att inte väcka för mycket uppståndelse. Det är ju jobbigt när alla kommer fram och vill ta bilder osv. Men just igår så hade vi varit lite oaktsamma med vår sekretess, så när vi kom fram så visade det sig att röda mattan hade lagts ut för oss! Överallt var det människor i balkläder som hurrade och åt västerbottenpaj. Vi blev väl kanske lite rörda men mest bekymrade såklart för vi gillar inte för mycket uppståndelse.

I sådana situationer är det viktigt att hålla huvudet kallt. Så fort vi fick se all uppståndelse så tog vi fram våra förgyllda pistoler och drog på oss rånarluvorna. Sen smög vi oss långsamt i buskaget runt den stora byggnaden och fram till bakgården. Vi fick många kvistar på kläderna och skrapade upp våra armbågar, men det var det värt! Lite privatliv ska väl även vi ha rätt till.

Vi förstår såklart att alla de finklädda människorna som stod och väntade på oss blev besvikna när de inte fick se en skymt av sina idoler, men man kan faktiskt inte vara alla till lags. Dessutom har vi ju ett viktigt jobb att sköta.

När vi kom in i byggnaden så säkrade vi rummen. I ett av dem stod en vilsen herre och kopierade några protokoll eller likn. men då viftade vi bara lite med våra guldpistoler så att han sprang iväg. Han såg både rädd och glad ut faktiskt. Var väl glad att få en skymt av oss.

Jaja hur som helst så kom vi bara fem minuter för sent till mötet, och en liten bit västerbottenpaj hann vi få ner också!

Tack till oss själva för en väl genomförd smitning!

Puss och förlåt till alla fans

I denna glänta.....

I denna glänta skapar Svenska Akademien sin underbara konst! Fast i verkligheten är den såklart inte upp och ned utan åt rätt håll.

Sommaren är här

Nu har sommaren närmat sig med stormsteg och den är här! Vi i Akademien hälsar den välkommen! Hoppas att den kommer trivas hos oss. Idag gick vi ut i sommaren som fruktkött och satt på torget. Via vårt Twitterkonto efterlyste vi läsk men det kom ingen. Något som man verkligen kan bli irriterad på är dålig service. Men solen sken och vi tänkte att varför deppa. När livet ger en citroner gör man bara lite lemonad. Men då kom vi på hur gärna vi ville ha lemonad och så blev vi sura igen. Hur som, vi pratade lite om hur det är att komma från "landet". Det är ett outtömligt ämne. En dag kanske vi blir klara med det, men det är inte än. "Landet", denna spännande, smutsiga, skamfyllda och ibland också exotiska plats. Platsen där man bakar bröd och åker traktor och röker Gula Blend. Gula Blend, varför röker inga ungdomar det? Vad är det för fel på Gula Blend? Hur smakar Gula Blend? Nej, nästa gång det är Akademimöte är det hög tid att röka Gula Blend. Åh, vad livet är underbart! Ja, det är verkligen det. Ibland är det grått men då är det bara att vänta in lyckan för den kommer, förr eller senare kommer den. Förr eller senare lyfts man in till sin innersta puls och där händer det grejer vill vi lova. Men det är en smärtsam vandring, livet alltså. Det är bara att härda ut precis som under en förlossning. När lyckan föds gör det ont. Det gör ont när knoppar brister! Varför skulle annars våren tveka? Vi i Akademien har inte känt varandra när det varit sommar men vi ser verkligen fram emot att lära känna våra "sommarjag". Åh, det var verkligen en het dag. Vad skönt det är att vi har ett sådant jobb där man kan gå ut och arbeta i solen. Att vara på ett torg bland vanliga människor ger verkligen inspiration. Vidare talade vi om att det är dags att ta samtidskonsten ett steg vidare. Vi har förnyat lyrik- och prosaformen och vår dröm är nu att förnya kritik- och essäformen. Vi ser fram emot att det ska ske.
En dag kommer erkännandet slå till som en kraft och vi vet inte hur vi ska förbereda oss på det. Vi ställer oss ofta den här frågan: "hur hantera framgång?". Det är inte helt enkelt. Vi har blivit erbjudna att skriva i olika tidningar men vi har hittills alltid sagt nej, eftersom vi ställer oss mycket tveksamma till att ta betalt för våra ord. Orden är som våra kroppar och vi vill inte sälja våra kroppar. Precis som det är riskabelt att blanda sex och pengar så är det riskabelt att blanda konst och pengar. Vi har redan offrat våra hjärtan för det vi håller på med och det får räcka. I gengäld har vi vunnit ett gott rykte och högsta status i Sverige. De enda som inte vet vilka Svenska Akademien är är de som föddes bakom en vagn.
Nej, ni kommer nog inte se oss på någon av de stora kultursidorna men här på webben finner ni oss alltid.
Det har förresten redan börjat bli dags att planera inför Bokmässan 2014. Vi ses väl där?

Skön boksommar på er alla, bloggen fortsätter uppdateras som vanligt

En fantastisk men intensiv vecka

Oj, vilken hektisk vecka! Vi ber som sagt om ursäkt att vi varit lite svåra att nå och att bloggen inte uppdaterats som vanligt. Det är verkligen roligt att blogga och informera men vårt ordinarie arbete måste få komma före. Det är framför allt läsning vi ägnat oss åt. Läsning och stilla reflektion vid stormiga hav. Vi har vandrat längs stränder.
Mejlkorgen (kampochrespekt@gmail.com) har fullkomligt svämmat över sedan vi skaffade den och det är vi såklart glada över - FORTSÄTT SKRIV! - men som sagt är det för oss omöjligt att ge respons på allt. Dock kommer vi alltid att läsa alla mejl även fast det kanske inte blir den här veckan. Men vad skriver folk om? Ja, här är ett litet smakprov:

Innan jag upptäckte Svenska Akademien ville jag bara dö nu vill jag bara leva

Ja, så har en bloggläsare skrivit. Det kanske verkar konstigt men det är den här sortens respons vi är vana att få till oss. Ofta kommer folk fram till oss på mingel och fester och säger liknande saker. Det är verkligen ett fantastiskt jobb vi har. 

En bloggläsare hörde av sig till oss och ville bjuda in oss till ett möte i Lund. Lund är en mycket lärd akademikerstad där man kan gå under lummiga träd och diskutera saker och ting. Så det var mycket trevligt att få åka ända dit. Vi presenterade en idé. Först var det tänkt att mötet skulle vara ett mingel men sedan blev det ett möte, vilket var bra. Svenska Akademien föredrar möten för på mingel måste man alltid säga saker flera gånger men på möten räcker det med en gång. Något som störde var dock att pågick spex och grävarbeten utanför. Hur är det då meningen att man ska kunna tänka? 

Vi har också hunnit med en och annan hotellfrukost under veckan som gått, nästa gång det sker så lovar vi att vara framme med kameran!

Och just det, i förrgår hade Svenska Akademien sitt första officiella besök på Stadsbiblioteket i Malmö. Man såg att personalen visste vilka vi var även om de inte sa någonting. 

En sak som är irriterande är att vi medlemmar i Akademien inte får väck våra skulder från våra lånekort trots att vi flera gånger påpekat att de finns där och att lånekortet alltså är "spärrat". Det känns väldigt frustrerande att detta inte är fixat ännu. 

Den romantiska komedin

Den senaste nyheten är att Svenska Akademien spelar i en romantisk komedi. Den pågår varje dag tjugofyra timmar om dygnet och finns för alla att beskåda. Det är mycket krävande att vara en skådespelare och det innebär mycket jobb med smink repliker rekvisita och repetitioner. Därför kan det vara svårt att tänka på något annat än den romantiska komedin. Vi ber om ursäkt för att vi inte svarat på era kärleksbrev. Konsten går före allt.

På resande fot

Nu är det återigen dags för Svenska Akademien att åka ut på "jobbresa". Vi har många uppdrag att utföra och den här gången ska vi bland annat besöka några författare i nöd, dubba några riddare, strö lite guldpengar omkring oss och hålla i några föreläsningar. Onsdagen och torsdagen kommer att tillbringas på den anrika författarskolan Biskops-Arnö med sina vatten och skogar och sen bär det vidare till Sigtuna, Uppsala och slutligen Stockholm. En riktig turné!!!


När man har såhär många resdagar som Akademien så är det viktigt att fördriva tiden på ett vettigt sätt. Ofta så är det ju något som händer, till exempel att ett viktigt telefonsamtal kommer in, eller att något protokoll måste färdigställas, men vissa stunder kan det ändå bli ganska långtråkigt.


Det som är bra med långa resor är att det finns tid för att bilda sig. Och eftersom Akademien har rest så mycket så är vi jättebildade.


Ibland händer det att någon som sitter bredvid oss på tåget tar mod till sig och frågar vad det är vi läser. Tyvärr kan det vara svårt att svara på eftersom det är hemligstämplat, så vi brukar svara att vi löser korsord. Men det stämmer såklart inte!! Vi läser säkert någon svår men jättehemlig bok. Det är viktigt att hålla på sekretessen när man är en del av en så mediebevakad organisation som Svenska Akademien. Men när tiden är inne kanske vi delar med oss av några boktips till folket!


Något annat som man kan passa på att göra när man reser är ju att twittra och svara på beundrarbrev. Då gäller det bara att det finns gratis internet eller 3G på tåget. Svenska Akademiens ande är lite som internet eller solen eller rymden eller Gud eller maskiner eller poesi, och därför rör vi oss lätt och obehindrat över world wide web. Vi tar oss in i alla medvetendaden och därför är vi nästan alltid med där det händer.


Jaja nu är det dags för oss att runda av och slå oss till ro på vår nya destination. Packa upp nåra jordgubbar, ta ett glas champagne, skriva ännu ett mästerverk.


Ses ute på vägarna!


Hälsningar
Svenska Akademien

Dagens protokoll

Såhär kan det rent administrativa arbetet se ut!

Påskhelgen över

Hej! Hoppas påsken har varit bra för er läsare på webben.
Så härligt det är att få spendera de stora högtiderna på landet!
Den svenska landsbygden är verkligen något utöver det vanliga.
Tänk att få odla sina egna grödor direkt i landet. Ljuvliga frid!! Så vill man säga. Tänk att bara rycka upp en planta ur jorden och sätta den i ett glas vatten när man kommer in. Sedan brygger man sig en kopp starkt, svart kaffe och sätter sig med en god bok.

Just nu har vi mycket att läsa i Akademien. Det är fantastiskt roligt - SÅKLART! - men också tufft. Om man är t.ex. sjuksköterska så är det bara att ta det lugnt när man kommer hem eller har semester. Men vi, vi jobbar och står i. Aldrig en lugn stund känns det som.

Ett litet tips för den som befinner sig i de småländska skogarna eller är ute på vägarna och åker är Stadsvandring i Tranås!

För endast 175 riksdaler bjuds det på lyxig frukost och sedan vandrar man tillsammans de 200 meter som är mellan Stadshuset och Piratenhuset. Man kommer också att kunna följa spåren efter Miss Universum och Las Vegas och Hylands hörna (bland annat). Låter det spännande? Ring och boka nu!!