Drömmarna i Tarquinia

Drömmarna nu är skarpa och vilda, jag har feber mitt i en kokande stad. Dagarna och nätterna flyter ihop. Allt jag kan göra är att ligga ned, läsa, vänta.

Jag har lånat De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras av en vän. Vissa rader är markerade med orange överstrykningspenna. De måste vara mycket betydelsefulla.

”...eller också sov hon som en fluga, på ytan av sin sorg, i den fräna brandlukten, mitt bland det svarta stensplittret efter explosionen.”

Att inte vara ensam med boken är en liten hemlig lycka. Jag äger ingenting - inte förståelsen, inte sorgerna, inte texten som glöder mot huden.

Det är så hett att minsta rörelse måste övervägas. Kaffet bryggs redan på kvällen så att det ska svalna till morgonen. Man duschar genom att hälla kannor med kallvatten över sig i trädgården. Allt vibrerar. Orden är mycket farliga.

På den italienska semesterorten vid Adriatiska havet finns Sara och Jacques, deras barn, deras barnflicka och deras vänner Diana, Ludi, Gina. Och så den nye mannen med motorbåten. De vaknar sent på förmiddagen, badar, ta siesta, dricker Campari, äter middag, spelar boule. Hotellet serverar samma stekta fisk med buljong kväll efter kväll. Umgänget är älskvärt, klibbigt, utmattande, livsfarligt. Man beställer fler drinkar. Om några dagar kanske det blir en tur med båten.

Jag läser alltid för snabbt när jag läser Marguerite Duras, slukar raderna som om jag inte stod ut med tiden det tar emellan dem. Efteråt får jag lust att skriva.

Vad handlar samtalen i boken om? Ingenting särskilt, kanske om värmen, om barnflickans uppförande. Men inuti dem rör sig stora, tysta krig.

En minröjare har sprängts i bitar lite utanför byn. Hans föräldrar sitter på berget med de ihopsamlade kvarlevorna i en låda och vägrar skriva under dödsattesten. Sällskapet besöker dem minst en gång varje dag. En bit bort har en skogsbrand börjat sprida sig. Väntan på regnet är olidlig. En romans påbörjas mellan Sara och den nye mannen, mitt framför ögonen på Saras make Jacques.

Boken är ett fängelse. I allt som uttalas finns en längtan efter flykt - vila, vändning, befrielse. Människorna skapar vackra fängelsemekaniker åt varandra, förgyllda och invecklade lås som sluter sig i etapper.

Vilken människas kärlek är värld fängelset den skapar?

Jag tänker på döden inombords. Tristessen, vanan, repetitionen. Men också på den protest som finns i sysslolösheten, väntan. Vilka utvägar vi har från det liv som fängslar oss. Begär, sorg, semester, trötthet, hopp. Skogsbranden som närmar sig.

Jag börjar friskna till. I morgon ska jag kanske köpa en flaska Campari, krossa isen med en kökshandduk, sätta mig i fönstret och vänta på regnet. Allt går att iscensätta. Kan inte leva utan det allra farligaste.

För att bryta upp krävs allt mod i livet. Om man låter bli krävs man på sitt liv.

På resande fot

Nu är det återigen dags för Svenska Akademien att åka ut på "jobbresa". Vi har många uppdrag att utföra och den här gången ska vi bland annat besöka några författare i nöd, dubba några riddare, strö lite guldpengar omkring oss och hålla i några föreläsningar. Onsdagen och torsdagen kommer att tillbringas på den anrika författarskolan Biskops-Arnö med sina vatten och skogar och sen bär det vidare till Sigtuna, Uppsala och slutligen Stockholm. En riktig turné!!!


När man har såhär många resdagar som Akademien så är det viktigt att fördriva tiden på ett vettigt sätt. Ofta så är det ju något som händer, till exempel att ett viktigt telefonsamtal kommer in, eller att något protokoll måste färdigställas, men vissa stunder kan det ändå bli ganska långtråkigt.


Det som är bra med långa resor är att det finns tid för att bilda sig. Och eftersom Akademien har rest så mycket så är vi jättebildade.


Ibland händer det att någon som sitter bredvid oss på tåget tar mod till sig och frågar vad det är vi läser. Tyvärr kan det vara svårt att svara på eftersom det är hemligstämplat, så vi brukar svara att vi löser korsord. Men det stämmer såklart inte!! Vi läser säkert någon svår men jättehemlig bok. Det är viktigt att hålla på sekretessen när man är en del av en så mediebevakad organisation som Svenska Akademien. Men när tiden är inne kanske vi delar med oss av några boktips till folket!


Något annat som man kan passa på att göra när man reser är ju att twittra och svara på beundrarbrev. Då gäller det bara att det finns gratis internet eller 3G på tåget. Svenska Akademiens ande är lite som internet eller solen eller rymden eller Gud eller maskiner eller poesi, och därför rör vi oss lätt och obehindrat över world wide web. Vi tar oss in i alla medvetendaden och därför är vi nästan alltid med där det händer.


Jaja nu är det dags för oss att runda av och slå oss till ro på vår nya destination. Packa upp nåra jordgubbar, ta ett glas champagne, skriva ännu ett mästerverk.


Ses ute på vägarna!


Hälsningar
Svenska Akademien

Påskhelgen över

Hej! Hoppas påsken har varit bra för er läsare på webben.
Så härligt det är att få spendera de stora högtiderna på landet!
Den svenska landsbygden är verkligen något utöver det vanliga.
Tänk att få odla sina egna grödor direkt i landet. Ljuvliga frid!! Så vill man säga. Tänk att bara rycka upp en planta ur jorden och sätta den i ett glas vatten när man kommer in. Sedan brygger man sig en kopp starkt, svart kaffe och sätter sig med en god bok.

Just nu har vi mycket att läsa i Akademien. Det är fantastiskt roligt - SÅKLART! - men också tufft. Om man är t.ex. sjuksköterska så är det bara att ta det lugnt när man kommer hem eller har semester. Men vi, vi jobbar och står i. Aldrig en lugn stund känns det som.

Ett litet tips för den som befinner sig i de småländska skogarna eller är ute på vägarna och åker är Stadsvandring i Tranås!

För endast 175 riksdaler bjuds det på lyxig frukost och sedan vandrar man tillsammans de 200 meter som är mellan Stadshuset och Piratenhuset. Man kommer också att kunna följa spåren efter Miss Universum och Las Vegas och Hylands hörna (bland annat). Låter det spännande? Ring och boka nu!!